FIRO – En social relationsteori

Varför presterar grupper olika?

1958 presenterade den amerikanska psykologen Will Schutz en social relationsteori. Han fick uppdraget att ta reda på varför det fanns en skillnad i prestation hos grupper med samma utbildning, samma befattningar och samma uppgifter.

Han förlade sina studier vid ett örlogsfartyg och upptäckte att det även där var stora skillnader mellan de olika besättningarna. Skillnaderna i hur effektiva de var låg i det sätt som gruppen kommunicerade och hur deras relationer fungerade sinsemellan. FIRO, Fundamental Interpersonal Relations Orientation, blev efter att den presenterats, en ledande teori när man ville se och påverka gruppdynamiken i en samling av människor.

Olika faser i gruppens utveckling


Will Schutz använde sig av en båt som exempel, eller metafor, när han presenterade sina teorier. Han delade in dem i tre olika faser där han beskriver hur den enskilde och gruppen påverkas samt vilka beteenden hos individerna man kan förvänta sig i respektive fas.Tillhörandefasen, här är medlemskapet i gruppen den största frågan. Vill jag, kan jag och får jag komma ombord på båten? Här beskrivs den nyligen sammansatta och omogna gruppens relationer mellan varandra där tankarna mest surrar kring medlemskap och viljan att tillhöra en grupp. Den enskilda individens beteende präglas i denna fas av artighet, individen tassar lite på tårna och försöker känna av stämningen samtidigt som denne undersöker om han accepterar gruppen och om de andra accepterar denne. Individens behov här är att känna sig tillräckligt attraktiv för att accepteras av de övriga.Kontrollfasen eller rollsökningsfasen där fokus ligger på hur medlemmarna förhåller sig till varandra. Vem styr båten? Vem ror? Vem sköter underhållet? Är ytterligare metaforer som Schutz använde sig av. Frågorna om hierarki och makt är påtagliga. Gruppmedlemmen uppför sig ganska utåtagerande och konfronterande för att mäta sin styrka mot de övriga och på det sättet hitta sin position i grupphierarkin. Individens behov här är att känna sig tillräckligt kompetent och besitta kvalitéer som ger inflytande och möjligheter att påverka gruppen.

Öppenhetsfasen, eller samhörighetsfasen, som den ibland kallas är den fas där den mogna gruppen hittat sina roller och fokus istället hamnar på hur nära relation och vilken typ av relation gruppmedlemmarna har till varandra. Frågeställningarna i denna fas är; hur nära eller hur långt ifrån ska vi sitta från varandra? Gruppmedlemmarna är i denna fas mycket öppna mot varandra och talar om hur de känner, hur de tänker och hur de vill att allt skall vara. Individens behov i denna fas är att bli tillräckligt omtyckta av de andra gruppmedlemmarna. Det är först när en sammansatt grupp nått denna fas som man kan nå gruppens fulla effekt i det arbete den är satt att göra. Tyvärr är det inte alltid en grupp når till öppenhets- eller samhörighetsfasen och en vanlig anledning till det är brist på kommunikation och dialoger.

Tidsförhållanden och slutsatser


Som redan nämnts, är det osäkert om en grupp når hela vägen till sista fasen. Lika osäkert är det att sätta en tidslinje över hur lång tid det ska ta eftersom allt är kopplat till gruppens individer och gruppens storlek samt till de uppgifter gruppen är tänkta att lösa. Om en gruppmedlem kliver av och en ny tillkommer kastas gruppen tillbaka till första fasen men den kommer dock att gå fortare in i nästa.

Tidsförhållanden och slutsatser